Assyrian Democratic Organization ADO
Södertälje ( Sweden) – LT — Här i Södertälje är frågan om folkmordet – eller Seyfo, Svärdets år – ständigt aktuell. Många ättlingar till dem som drabbades av de systematiska utrensningar av kristna, som utfördes av ungturkarnas regim ledd av Enver Pascha, kämpar för ett turkiskt erkännande av folkmordet. Dessutom pågår parallellt diskussionerna om hur formuleringarna ska vara på Södertäljes eget Seyfomonument. Det monument som kommunen beslutat att sätta upp till minne av händelserna för 92 år sedan.Olika assyriska och syrianska föreningar deltar i det arbetet.
I det ljuset är det en högintressant händelseutveckling som vi nu ser på andra sidan Atlanten. Förra veckan beslöt man i det amerikanska representanthusets utrikesutskott att godkänna en resolution om massakrerna på armenier, assyrier-syrianer-kaldéer och greker i Turkiet under 1910-talets andra hälft. Utrikesutskottet anser att händelserna är att betrakta som ett folkmord. Beslutet, som antogs med röstsiffrorna 27–21, är en synnerligen stark markering.
Reaktionen från den turkiska ledningen i Ankara var häftig. President Abdullah Gül kallade resolutionen oacceptabel. Det är den gängse förnekelsemetoden bland turkiska ledare som varit härskande ända sedan Kemal Atatürk blev president 1923. Turkarna vill inte acceptera att den tidigare regimen begick övergrepp – för vem vill vara folkmördare? Trots att det finns dokumentation som ger stöd till det systematiska mördandet av kristna har Turkiet allt som oftast klarat sig undan. Landets mycket strategiska läge spelar naturligtvis in, men också skicklig diplomati från Ankara.
Mer än hälften av delstaterna i USA och flera nationer, däribland Belgien, Nederländerna och Frankrike, har redan fattat beslut om att benämna ungturkarnas utrensningar som folkmord – den allra första nationen att vilja ställa de ansvariga till svars var faktiskt Turkiet självt. Redan 1918 åtalades flera ledande militärer och guvernörer som ansvariga för massakrerna. Men när Atatürk tog vid ändrades den linjen, sedan dess är det förnekelse som är den enda vägens politik. Att USA, tack vare den demokratiska majoriteten i utrikesutskottet, nu åter lyfter frågan – och det till en högre nivå – sätter press på Ankara. Men demokraterna har inte gett sig. De tänker nu driva resolutionen vidare till representanthuset, som väntas rösta i mitten av november – mot Ankaras och Vita husets vilja. President Bush motsätter sig benhårt resolutionen.
Presidenterna Gül och Bush har annan huvudvärk.
Resolutionen kommer i ett läge där opinionen i Turkiet växer mot landets medverkan i USA:s krigföring i Irak, ett krig som amerikanerna svårligen kunnat föra utan att använda sig av turkiskt territorium för transporter av manskap, materiel och förnödenheter. Dessutom pumpas olja från Irak via oljeledningar i Turkiet. Inte nog med det – Ankara var redan fullt upptaget med sitt eget krig – det mot kurderna i PKK. Turkisk militär står redo att marschera in över gränsen till norra Irak för att jaga de kurdiska motståndsmän som av Ankara utmålas som terrorister. Regeringen i Ankara har redan godkänt en marschorder. Men USA vill att Turkiet avvaktar.
