Assyriska tillbaka där solen skiner

 

 

Sweden- Sodertalije — Regnet började falla mot slutet av matchen. Men ändå, när domaren blåste av var Assyriska på en plats där det känns som om solen skiner – nämligen superettan. Publiken hade sedan länge jublat och sjungit vilt. Speakern hade bett folk stanna på läktaren och meddelat att alla var välkomna på fest i kulturhuset.

När domaren blåste av var det fullt på den stora läktaren på Södertälje Fotbollsarena, fullt av lyckliga leenden, fullt av fulla halsar och fullt av ögon som lös som neon. Assyriska hade slagit Östersund med 4–2, säkrat uppflyttning till superettan och i praktiken också säkrat seriesegern. För Assyriska fanns det inga moln på himlen, trots att det regnade både vatten och bubbel.

För Assyriska hade ett år gått, ett jobbigt år, men ett år som till sist gav tillbaka med ränta. För knappt ett år sedan förlorade Assyriska i kvalet mot Bunkeflo. Det var då en yngre man försökte klippa till domaren, det var då som kravallpolis fick tillkallas för att matchen skulle kunna avslutas, det var då Assyriska föll ned i den avgrund som kallas division I norra.

I går kravlade man sig upp i superettan igen. Jag har pratat med en och annan de senaste dagarna som i princip tyckt att Assyriska bara gjort sitt jobb. De har fel – fråga IFK Norrköping hur det är att bara ”göra ett jobb” och ta sig tillbaka uppåt i seriesystemet. Fråga SSK, fråga Örgryte, Ljungskile eller Degerfors. För att vinna en serie ska du för det första vara ruskigt bra, för det andra ska du ha tur. Assyriska är ruskigt bra och Assyriska har haft tur.